One Love - One Life

Nu har kvinnan i huset (Tobbe) åkt iväg med sin man (Backlund). Backlund har kläder och sin dator lite här och där, jag börjar snart tro att han också är en av mina barn. Jag har nämligen inte bara 1, utan 2. Och så är jag ju förstås mamma i vår gäng också. Så, jag har många barn att se efter och uppfostra.

Yasmine ska på sköitto ikväll så där spontant och jag ska ut med några andra vänner, jag håller mig hårt till att ha vit månad men det kommer definitivt inte att stoppa mig från att inte skratta så mycket så att jag får en six-pack! Gotta love my girl and boys.

Om jag är sur, arg, ledsen just nu vet jag inte. Jag kan nämligen inte bestämma mig vilket humör jag är på. Jag kommer att sakna dottern, det vet jag. Men bra att vi får lite tid från varandra också även om vi skulle ha haft Qtime men det hinner vi ha jag och hon.

Det är mycket på gång just nu, sjukdomar, skola, bilskola etc etc men visst ska det hinnas njutas av tiden tillsammans också. Snart fyller jag 18 år och förhoppningsvis har det lugnat ner sig en hel del så då ska det mysas jag och dottern oftare. Sommaren ser jag speciellt framemot, hon och jag och våra kompisar leka i gräsmattan och äta jordgubbar, gotta love my life!

Jag väljer att inte se det dåliga i allting utan fokuserar mig på bra saker, idag blev jag glad över att träffa Tobbes lillasyster A, henne har jag inte sett på god knows how long, henne har jag saknat! Hörrni, det blev en flum inlägg men visst är det så att det är de små sakerna som gör livet så jäkla go'!

Förra året var mitt värsta år ever, jag kunde inte njuta till 100% av dotterns babyår och det gör sjukt ont i hjärtat att veta att jag inte kan gå tillbaka och ändra på saker och ting. Jag fick stå ut med skitprat, skit människor, skit allting, listan kan bli lång men jag är glad att dessa människor har visat sitt riktiga jag. Lärorikt år kan jag säga er. Jag är glad över att ha mått så dåligt men ändå tagit mig upp igen och det kan jag bara tacka dottern och ni - ni vet vem ni är ♥

Lite kliché att säga att utan er så skulle jag inte finnas men så är det. Jag skulle ha gått under och valt en annan väg om ni inte hade funnits. Men så finns det också andra saker som man inte kan glömma bort, saknaden av någon. Jag kan skriva och berätta för er massor, öppna mig och låta er ta en stor del i mitt liv. Vill ni det då? Utan att ha fördomar och tro er veta allting?! Näe, det tror jag inte. Ni om någon älskar att ha fördomar. Men jag är glad att jag har en del läsare som troget följer min blogg, det är roligt.

Mindre rolig med kakka kommentarer från mongoflåjd anonymer, men sånt skit får JAG ta eftersom jag har valt att blogga. Det gör faktiskt ingenting, även om orden anonymer skriver åt mig tar så hårt. Jag lägger handen på hjärtat och tackar för att ni gör mig starkare men snälla ni sluta vara så fördomsfulla och elak. Vad är ni för  människor som bara inte kan låta bli att skriva kakka åt någon?

Jag kan inte sluta skriva känns det som, jag har så mycket jag vill berätta och inte orkar jag dra upp och läsa igenom texten heller för att se att jag inte har skrivit fel eller att ni inte ska missuppfatta mig. Men det hoppas jag att ni inte gör..

Ni undrar också säkert hur det går för mig och Tobbe, jag kan säga er att det är inte en dans på rosor för oss just nu, mina minipiller ska jag sluta med. Inte för att bli gravid, nejnej utan för att byta till någonting annat. Jag får grymma humörsvängningar av mina minipiller och det suger. Nå, jag och Tobbe är just nu uppe på en hög klippa, vi bråkar oftare och det är väl för att jag och minipillerna inte kommer överens och jag stör mig på precis allting. Tur för dottern som slipper lindrigt undan!

Nu ska jag avsluta och försöka fixa mitt hår och ansikte. Jag har nämligen en bad hair day och bad face day och sånt ni vet, tjej grejer.
Adios fellas, ha en bra Lördag så hör vi sen!