One Love - One Life

Rubriken säger väl allt. Jag saknar hjärtat och längtar tills Torsdag då han kommer hem. Lite roligt det där att vi går i samma skola men ses inte, har jag tur så kanske vi ses i en sån kort stund så att det blir en snabb puss och kram. Annars får jag allt bra vänta tills helgen! Jag kom nyss hem från mörker körningen, lite nervös var jag när det var så mycket att tänka och göra på samma gång. Och så saknade jag dottern jävligt mycket under tiden jag va' borta så 100 procent gav jag inte. + Sport vann kvällens match (fyfarao va' Tomas måste va glad nu! :)) synd bara att jag inte hade tid att fara och se det. Nästa gång de spelar hemma så ska ungen få komma med hon också, det ska ju börjas i tid. Nåja, nu ska jag återgå till att övertyga dottern att sova. Night!

Tänk vilken stor press man har på sig som stor bloggare, i dagens läge så nöjer jag mig med att inte ha så mycket uppmärksam i bloggvärlden. Visst skulle det sitta rejält bra om det skulle klinga i plåmsan varje månad bara för att jag driver en blogg. Men är det verkligen värt det? Att tjäna stora pengar, statisken ökar och man måste gå djupare för att läsarna ska bli nöjda? För mig, så är det nog helt klart nej.

Jag nöjer mig med att kunna ordna tävlingar åt er, lägga upp någon annons för ett företag som jag faktiskt tycker om och inte bara för att tjäna pengar. Så känner jag i det ämne.

At the momento kommer jag att se runt lite, skaffa en egen domän och satsa en hel del på att blogga varje dag, inte för att få fler läsare utan för att kunna gå tillbaka och läsa och tänka tillbaka. Det händer ju så mycket i mitt liv just nu och fy farao vad roligt det kommer att va' senare att få läsa om hur vi hade det för t.ex 1 år sedan.

Jag har många gånger varit rädd att driva en typiskt mammablogg, missförstå mig inte, jag menar en tråkig mammablogg där varje dag är nästan sig likadan. Men visst har jag en mammablogg, kan inte säga att den inte är som alla andra mammabloggar, men jag kör mitt eget race, det ska jag allt göra.

Men jag hoppas faktiskt att den inte är en tråkig mammablogg, för mig just nu känns den verkligen skitdålig. Kanske för att vi går igenom en skitperiod med ångest-attacker och dylikt eller för att jag suger på att ladda upp bilder, vad vet jag?

Tur för er att ni inte väller ut spydiga kommentarer för då är jag nog long gone för en bra stund. Då satsar jag stort och lägger bra med tid för att köpa en egen domän och allt det där och så får vi se om ni hittar dit eller inte.

Just nu går allting långsamt fram dels för att det finns andra saker som jag måste lägga min tid på och dels för att motivationen kommer och går som värsta pms humöret.

Vad jag ville få ut av detta inlägg vet jag inte, troligen så ville jag bara få skriv av mig än en gång. Nå jag tackar för mig och ska krypa under täcket, imorgon är det dags för praktik igen + mörkerkörning så det kommer att bli en lååång dag och när allt det där är undanstökad så kommer jag nog att ägna min lilla tid kvar åt dottern.

Night!

Jag har trotsat min huvudvärk och försökt va' en människa ihelg. Dotterns knöl var enligt läkaren inte någonting att oroa sig över. Sjuk har hon varit hela helgen, så lite bortskämd har hon nog allt blivit. Mammas famn var bäst och där har hon fått va' då hon velat och hur länge som helst

Kompisarna har jag fått träffa Fredag och Lördag, bra helg om vi uteslutar ett par drama momentos. Hjärtat stannar en natt till för min skull och fy farao vilken underbar fästman!

Jag har avverkat en halvtimmes powerwalk, varit och hälsat på mamma och moster vilket fick mig att än en gång inse hur bra jag har det just nu. Inget mer har jag att berätta så då tar vi och avslutar här.

Familjekväll it is.

För att inte göra bloggen mer deprimerad än vad den har blivit de här senaste dagarna kan jag meddela er att en ny tävling är snart på gång igen, kul va?

Tack för er som tog tid att berätta lite om hur ert liv ser ut at the momento och gjorde det lite lättare för mig att välja en som så många som möjligt kan va' med och tävla :)

Jag skulle ge allt för att slippa denna sits som jag är i just nu. Tre steg fram och två tillbaka. Imorgon bitti ska vi befinna hos läkaren.

Jag hade hoppats och velat att gubben skulle ha orkat släpa sig till bussen och komma hem eftersom han ändå är ledig imorgon. Såklart kommer jag nog allt att få drömma och glömma. Herregud hörrni, jag är så rädd just nu inför läkar besöket imorgon så tårarna rinner helt hejdlöst. Jävla skit.

Imorgon styr vi kosan (på kvällen) mot Vasa på ishockey match, sicken nice! Jag hoppas att Sport vinner och att jag inte behöver stöta på äckliga fulla gubbar. Feelisen där kommer att va' på topp, kul.

Ishockey spelarna brukar vara så snygga, jag har inte checkat in spelarna i år men det lär ju visa där, hur de ser ut. Besviken blir jag nog inte, har ju med mig pojkar dit jag också och att inte förglömma min snygga fästman ;)

Lånar bilden från VBL

Och så skulle det va' riktig påriktigt rolig om Sport faktiskt vann, fy farao va Tomas (Tobbes styvpappa) skulle skutta runt av glädje, han om någon jag känner är en sucker för ishockey :) Nästa år blir det att ta sig ner till Finlands huvudstad för att hejja på Finland, men.. There's always a but, Finland har en tendens att göra bort sig riktigt ordentlig när de är sååå nära någonting, vilket är synd.

Här får ni en sliten och ofräsch mama!

Idag har jag försökt att städa, surprise surprise. Tvättmaskinen har fått jobba 2 gånger, och diskningen sparar jag tills jag lagar maten och får två flugor på en smäll. Yasmines leksaker kan man hitta lite här och där, jag plockar ihop allt och hon kastar ut allting igen.

 

Vi har en halv dag och 1 natt kvar, har på känn att det ändå kommer att dra ut till 2 nätter. Jag är så negativ at the momento så jag är nog inte så rolig att vara med idag. Men humöret kommer väl att bli lite bättre sen när Angelica kommer hit, det ser jag framemot. Alltid kul att få sällskap och aldrig har jag tråkigt med Angelica.

 

En trip till butiken ska vi ta då A kommer hit, så frisk luft kommer vi alla att få.

Så var jag inne på 3dje dagen men värsta dunkande huvudvärk. Damen som alltid har hand om di små vid bvc:n är på semester men någon annan hälsovårdare skulle ringa upp åt mig senare idag. Jag hatar att vänta och värre är det när allting är på oklart ännu.

En helvetes natt har det varit. Allting sög. Jag längtar tills dagen jag får sova helt oavbruten en hel natt. Nå, inatt har vi haft Yassies stora vov vov, lilla vov vov, en av hennes bebisar i sängen. Denna natt får väl alla hennes leksaker joina oss. At the momento nattar Yasmine en av hennes bebisar, ger henne mjölk och vaggar babyn. Liten blir stor.

Och nu saknar jag hjärtat.

Jag har ju gnällt om att jag har haft ångest och allt det där men vet inte vad felet är. Nå nu har jag svaret, nästan iallafall, så jag har försökt att få tag på BVC:n nu sedan jag kom hem men inget svar. Det gör ont i hela mig och jag kan inte låta bli att inte bli orolig.

Det suger att se sitt barn lida utan att kunna göra någonting och dessutom inte heller kunna ta smärtan och ha den själv istället. I detta fall har Yasmine inte märkt av någonting ännu eller hon visar iallafall inga tecken på att det gör ont, men något är fel och jag har inte det blekaste aning om vad det kan vara. Såklart ritar jag upp värsta hemska bilden i huvudet och oroar mig till döds.

Aldrig har jag varit så rädd som jag är just nu.

Jag älskar dig
Världens bästa Yasmine ♥

Var ligger problemet liksom? Mitt huvud sprängs snart, en smällande huvudvärk har jag haft i hela 2 dagar och jag dör. Ikväll hoppas jag på en lindrigare nati dags tur med dottern, imorgon är det Onsdag, skulle ha gärna fått va' Torsdags kväll istället. Men man kan inte få allt man vill!

Jag har inga nya bilder att visa er så ni får sitta och titta på mig och min fästman en stund nu. Ihelgen ska jag försöka att vara fram med kameran många gånger :)

Lusten eller orken för bloggandet eller någonting annat har inte funnits, därav frånvaron. Jag skulle vilja dra täcket över huvudet just nu och börja leva igen när sommaren är här. Det finns så mycket ångest i mig just nu att jag inte längre vet om jag orkar längre, så jäkla sjukt mycket ångest finns det. Var problemet är, vet jag inte.

Och sömnkontot är väldigt nära 0. Yasmine saknar pappa och visar det väldigt tydlig på alla sätt, hon vill va' med sin pappa nu. Men 2 dagar och 2 nätter kvar så har vi honom hemma hos oss igen, men hur förklarar man det åt en 1åring? Min mammahjärtat dör lite varje gång jag ser hur dottern saknar pappa sin, ledsen blir hon ju.

Tro nu inte att Tobbe är så dum i huvudet och envis så att han inte har tänkt flytta hem igen, för det har han funderat på. Även om jag så gärna vill att han gör det som känns bäst för honom och att jag är medveten om att det kan va' kul att bo me sina vänner och ha nära till skolan så är det ändå det bästa för Yasmine som vi får allt bra tänka på.

Frågan är om han tar sitt pick o pack och flyttar hem nästa läsår eller om vi tar vårt pick o pack och flyttar till J:stad. Och ja, Jakobstad har väl sin charm men det är absolut (sorry nu) sista stället jag vill flytta till. Och där vi bor nu känns helt okej faktiskt, nära till våra föräldrar och allt det där. Plus att jag tycker det blir så mycket flytt hit och dit om vi nu ändå har tänkt oss till Vasa om 2 år.

En helt negativ inlägg med andra ord. Jag kan väl lika bra skita i att skriva någonting alls nu när jag inte riktig är på världens bästa humör, men å andra sidan; Jag har ju bloggen för att ibland få skriva av mig och berätta lite nytt skit åt er.

Öh, jag som trodde att jag var fit for fight eller någonting liknande men tydligen har hjärtat och dottern sugit musten ur mig idag. Jag är så trött så, men lite piku lite till orkar jag nog. Borde ju lägga tidig alarm imorgon för att få tillbaka rutinerna. Tur att dottern faktiskt går och sover i rimlig tid iallafall!

Bjussar på en färsk webcam bild på min underbara dotter ♥
Se hur fint solen lyste idag!

Checka Egoinas ögonfransförlängning, jag vill också!:

Och ja, Yasmine fick värsta host attacken efter en halv timmes sömn. Så, det blev lite spykalas. Not fun, not fun at all! Jag som hatar allt som har med SPY att göra, spyljudet, spykänslan, spyor och det. Näe, vet ni, jag ville nog bara lägga mig ner och dö. Men kvinnan som jag är så var det bara att ta upp ungen, tvätta ungen, torka spyor, tvätta flaskan och sedan var det bara att säga åt dottern att nu gör vi en ny försök med att sova.

Tjupp, så somnade dottern. Hallelujah momento!

...Och nu kniper magen igen, känns lite som sammandragningar, men ja.. Ni vet jag är ju så kaaro jag så jag tänker ju inte ge med mig. För sjuk tänker jag inte vara! Inte det lilla minsta längre. Jag är på bättringsvägen och har (hihihihihi) smittat ner andra istället (hihihihi).

Bästa enligt mig är att vara själv, ensam ni vet. Även om jag verkligen tycker om att umgås med kompisarna. Men Alone time kan absolut aldrig sluta dåligt! Jag hittar inte sömnen men det är okej, jag vet inte om jag är glad, ledsen eller besviken heller och det är också okej.

Imorgon ska jag stå och leka GR i köket, kasta ihop en smörgåstårta och sedan bara slappa för mig själv i soffan. Jag är bara så otroligt trött på att det ska finnas avundsjuka gällande vänskaper. Så jag sitter hellre för mig själv, med smörgåstårtan (of course) och tittar en, två, tre goa filmer.

Så ni kan allt glömma att jag kommer att svara i telefon alls imorgon, telefonen lägger jag nog så jäkla långt bort det bara går! Eller, nej. Skojjade med er, jag kan nog inte lägga bort telefonen. Jag har nämligen gått och blivit beroende av ett dinosaurie spel. Men svara i telefon gör jag inte imorgon, om det inte är från mami då eller om någonting riktigt 911 har hänt. Så nu vet ni!

Inte att glömma dottern, hon kommer förstås att få va' med i ett hörn hon också. Fast tur det att hon är liten och ska sovas i tid. Jag får bara unna mig mera tid åt mig själv. Ni må tycka att jag är egotrippad nu men då ni inte vet hela situationen så får ni nog allt ta och tycka så då. I'm out for today!

Jag saknar Tiia och Janina.

För en stund sedan kom bästaste Tommy hit och Tobbe försökte att natta dottern. Jag och Tommy hann prata mycket om bilkörning, jävlit kul att diskutera om såna grejjs med pojkarna :) Nån gång måste jag ju få känna mig liite kaaro! Då vi var i moppe åldern tog alla flickor körkort och körde mopeder och allt det där, men inte jag. Så på den fronten är jag inte som alla andra flickor. Jag har alltid varit en i killgänget, alltså räknats som en pojke. Men kaaroga Hanna böts ut till mamma Hanna så nu är jag faktiskt en flicka för dem. Jävlit invecklad det där! Men mycket fina och härliga pojkar är dem alla, männen i mitt liv. ;) Nåja jag blev lämnad kvar med dottern såklart men iga sura miner. Skönt med tystnad ibland, lite musik rehab ska jag ha och sedan ringa åt gubben och fråga om han ar med sig the key! Om inte så kanske det flyger lite satan och vitto ur mig men inte mitt fel alls. Spontana snabba checka läget utgångar för Tobbe så är nog allt jag begär är att han har the key och att jag inte ska behöva stiga upp eller vänta på honom. Men det återstår att se, klockan tickar och sömnkonot behöver verkligen fyllas i! Så vi hörs imorgon, jag ska försöka att ladda upp bilder åt er :) Niighty

Hur kommer det sig att man kan få en sån feelis bara för att det är Fredag? Även om man inte har planerat någonting så blir man ändå så jäkla glad. Annars då, jag får inte övningsköra på en bra stund nu eftersom jag fyller först i Maj. Men mörker körning och halkbanan ska jag iallafall få det undanstökat!


Och till rubriken, fy farao vad jobbigt att prata med Mami på msn. Jag försöker att spara på telefon räkningen men eftersom mamma är mycket bättre på att prata svenska än att skriva svenska så fattar jag ingenting av det hon skriver. Jag får bara gissa mig fram! Men det kan ju också vara min lillebror som sitter och assisterar mamma :)

Nåja hursomhelst, jag får nog allt ta och ringa henne nu. Sedan blir det att fixa ansiktet och håret, jag har nämligen powernappat i 2h och jiises vad skönt det va'

At the momento sitter jag med mina underbara vänner och tittar på Jackass! Fy farao vad Jackass bjuder på skratt men på samma gång kan jag känna deras smärta. Här har det varit kramkalas, pusskalas och allt det där. Roligt att få lite tid över för vännerna ibland!

Yasmine saknar jag enormt mycket men jag får försöka att ease the pain genom att kramas med vännerna istället. Det får duga ikväll/inatt. Nåja nu ska jag gå och vara lite mer social än att istället sitta framför datorn. Vi hörs imorgon, kära vänner! ♥

Ps. Ni är ju förfan hur gulliga, tack för era "krya på dig". Jag känner mig faktiskt frisk nu även om rösten inte har blivit normal men jag har redan frisk förklarad mig ;) Ds.

Strepsil hjälper inte och té gör det bara värre. Isglass hjälper däremot men tar minst ½ timme att äta upp vilket gör att at the momento så har jag inte tid med det. Så nu kan jag knappt andas (kan lika bra lägga mig ner och dö) och halsen har jag ont i. Feber kommer och går, huvudvärk kommer och går det också.

Vi får se nu hörrni om jag har någon röst imorgon alls.

Det börjar bli riktig dåligt när jag inte äns får luft när jag hostar. Slö mama är vad jag är idag och jag vill inte riktig heller vara social även om det faktiskt skulle sitta bra med kramkalas med vännerna. Och inte känns det ju bättre när jag har smittat ungen heller!

Äh hörrni, vi hörs när jag känner mig som en människa.